En fredag

Fredag! Vaknade intill den här fina ca 10.30 och efter den vanliga "vi borde stiga upp nu" "ja" "nu borde vi stiga upp" "du först" "nej du först" "nej men okej, nu måste vi upp" "ja" så gick vi tillslut upp och parkerade inne i stan för promenad, lunch och fika innan arbetspasset som separerade mig och helgen skulle ta sin början.

Ps. älskar att ha en partner som tycker det är helt ok att jag bara springer iväg utan förvarning. Som lugnt går i sin egen takt nerför trappen. Som tycker det är helt normalt att jag trycker mig mot väggar eller kurar ihop mig bakom stolpar för att kunna föreviga honom i det sista av januarisolen med hörlurar som matchar parkeringshuset perfekt.
Vi gick ner till älven där folk stannat till för att njuta i solljuset. Tänk att den faktiskt börjat värma ansiktet nu, en sån lycka!
Vi ägnade ungefär en timme av fredagsförmiddagen åt att bara vandra runt bland skuggor, solkatter, blänkande is och glittrande snö. Så fint för själen, att få leta lite kreativitet i omgivningen igen.
Sedan åt vi lunch. Blomkålssoppa för min del. Och kaffe och kaka, såklart. Sedan upptäckte jag att min hemnyckel var försvunnen och efter en mindre ångestattack behövde jag åka till jobbet. "Får lösa det senare" tänkte jag *positivt* fastän jag egentligen ville ställa mig på torget och skrika. Blev alltså himla glad när jag hittade nyckeln under förarsätet och bara blev någon minut sen till redaktionen.
Efter veckans allra stressigaste pass gick jag över en tyst parkering täckt av blötsnö, vred om nyckeln och åkte hem. Ikväll har vi sett på spåret och fy sjutton vad svårt veckans avsnitt var! 

Imorgon tänkte vi gå på bio, och framöver tänkte jag återuppta berättelsen om Island. Hoppas ni har en fin helg ♥
Livsrapportering | | En kommentar |

En evighet, ett ögonblick

Januari har känts som en evighet och ett ögonblick på samma gång. Den har inte riktigt blivit den nystart jag hoppats på, där jag skulle ta tag i alla små projekt jag bär inom mig, skulle ta vara på ledigheten och åka iväg på små äventyr, skulle sitta på café och läsa mer, skulle skulle skulle. Just nu består januari av skuld och ångest för att en hel månad runnit mig ur händerna medan jag spenderat 90% av min lediga tid under ett trassligt täcke och tänkt "imorgon, då ska jag". Samtidigt är tvåsiffrig nattsömn och oändligt med serietittande kanske precis det jag behövt.
Och jag tänker att jag behöver sluta säga att jag ska. Sluta kräva saker av mig själv. För när ett måste inte blir av blir känslan av misslyckande så kvävande påtaglig. Och ärligt talat är det ju inte hälsosamt att känna sig som världens sämsta människa för att en inte tog sig iväg till myrornas för att köpa broderiatteraljer och spana på jeanskjolar. Istället borde jag njuta av krispig januarisnö och fågelkvitter, oavsett om det sker genom att sitta intill fönstret och redigera bilder eller på promenaden till affären. Och det är okej att se serier en hel helg och leva på delicatobollar.
Några snabba februariönskningar, saker som jag vill och hoppas på; jag vill att det ska kännas lättare att skriva inlägg och lägga upp bilder här inne. jag vill inte tveka så mycket vid "publicera" och undra om det är bra nog. för jag vill kika in här oftare. jag vill lära mig brodera. jag vill fota mer vardag. jag vill äta mer soppa. jag vill läsa klart minst en bok. jag vill skypa mer med mina vänner. jag vill vakna av en puss i nacken så ofta det bara går.
 
Vad önskar ni er av februari?
Livsrapportering | | 3 kommentarer |

50MM Capital

Fredag efter jobbet. Jag pussar Jonathan hejdå på centralstationen och välkomnar Maria med en kram. Tillsammans åker vi ut till flygplatsen, piper i säkerhetskontrollen, sätter oss längst bak i planet och lämnar västerbotten under och bakom. Ljusfläcken under oss växer och snart pulserar huvudstadens ljus runt omkring oss. Vi tar tunnelbanan ut till mälarhöjden, gosar ner oss i en våningssäng och somnar snabbt, så lördagens alla äventyr ska få börja lite fortare. Och fort går det; snart är klockan 10 och vi börjar dagen med mysig frukost på café string. Pannkakor med sylt, nutella, grädde och glass gör ostmackor, kaffe och kokta ägg sällskap innan vi mätta och belåtna beger oss ut på söders (jättejättesoliga!!!) gator. Kolla vad GULLIG reskompis jag hade med mig!
Vi strosar runt på alla second hand-butiker vi stöter på, varvat med fina inredningsbutiker (och en helt amazing blombutik som till ca 50% bestod av kaktusar. där stod vi en stund och diskuterade vad det kunde tänkas kosta att checka in en 2,5m kaktus på flygplatsen. förmodligen jättejättemycket, kom vi fram till).
Efter flera timmar av intensiv ögonaktivitet i jakt på begagnade guldklimpar börjar fötterna värka och magarna kurra. Vi slår oss ned på Mariabackens café och tittar på den här fulsöta lilla korven medan vi diskuterar olika nivåer av rövhatteri och drömmer om resor. Maria äter rödbetspaj och min är fylld med chévre och spenat – gott!
Sedan tar vi vara på solens sista solstrålar bland söders fina hustak, tittar ut över fruset vatten och ser hur staden sakta tänder alla ljus.
8 minuter innan stängning hinner vi kika in på Galleri Kontrast också. Ni vet, där jag hade examensutställning för drygt 7 (!!) månader sedan. Åsa Sjöstroms utställning "secret camps" förtjänade egentligen mycket mer än 8 ynka minuter, men det var definitivt bättre att skynda igenom än att inte se alls!
Ute har världen färgats i pasteller när vi beger oss hemåt. Älskar hur molnen ser ut som penseldrag på den här bilden.
Vi åker hem och lämnar dagens fynd i lägenheten–till–låns och vänder om för att avrunda kvällen på restaurang. På väg till tunnelbanan hittar vi en jättestor fluffig katt (eller en liten enfärgad tiger) och träffar dessutom på en hare. Rådjuret var alldeles för snabbt för att mina stela fingrar skulle hinna reagera. Så himla fint att bo på ett litet zoo <3
Magarna mättas på Vapiano i gamla stan och i glasen bubblar rosecider och vin. Här sitter vi och pratar om framtiden, nutiden, dåtiden, träningshets, utseendehets och om att prova bo i andra länder så entusiastiskt/upprört/intensivt att vi blir alldeles uppslukade och tappar grepp om tid och rum. Ända till stängning pratar vi, så lördag blir söndag och vi återigen får krypa ner i över- och underslaf och ladda upp för söndagsäventyren.
Vi missar väckarklockan, gosar länge under varma täcken, stiger upp. Jag knyter på mig mina nya kängor jag köpte dagen innan (249:-, kap!). och så går vi iväg för att hitta dagens frukostställe. Efter en snabb googling hittar vi café uddvillan knappt 10 minuters promenad från vårt tillfälliga boende, så vi sätter av mot vattnet. "Är det här" undrar vi, men nej. Vi passerar flera små gulliga hus och undrar varför vi inte bor i dem, innan vi slutligen finner vårt mål; uddvillan.
Så himla gulligt är det! Kan bara tänka mig hur himla drömmigt det måste vara på sommaren, när träden grönskar, rabatterna blommar och du kan sitta ute på den stora terassen på baksidan och lyssna på vågorna.
Det är minst lika fint inomhus. Salen är fylld av gamla träbord, pianos och textildekorationer i spets. Vi äter pannkakor och dricker te / varm choklad / festis och kikar ut på isen.
Där är det full aktivitet; skridskor, isfiske, promenader och längdskidor. VI pratar om sport- och påsklovsaktiviteter, nära döden-upplevelser i skidspår, om att åka hundspann och att bo i fjällstuga.
Resten av söndagen ägnar vi åt kultur/sevärdheter. Här halkar Maria runt i sina dr martens (notera: jättefina skor, jättedåliga när det är halt) och sin nya kappa på skogskyrkogården.
Åter igen; sol! Alltså lyckan var verkligen total när vi kände att den värmde i ansiktet. Så himla utsvultna på D-vitamin (och dagsljus!). Tänk att vi fick 4 timmar extra sol i helgen, tänk hur långa avstånden är för att det ska kunna vara sån skillnad.
Efter en liten fikapaus hann vi med lite mer butiksbesök (och poserande i blommig entré) innan vi hoppade på bussen till Skeppsholmen och Moderna Museet.
Så här fint var det intill + väldigt osociala svanar + en massa ignoranta änder + inget tålamod från min sida att vänta på dem heller pga blåste vindar som förmodligen fått vem som helst att tänka på istiden.
Men jag pausade ändå och förevigade den helt fantastiska himlen. "Den har världens finaste ombre" sa Maria och jag höll med.
Sedan tittade vi på konst. Det var sista dagen av Olafur Eliassons utställning "verklighetsmaskiner". Vid ungefär vartannat konstverk, t.ex väggen av mossa och den här spegelkonstallationen sa vi "det här borde en ha hemma".
I ett rum fanns ett konstverk i vatten. Det var helt omöjlgit att säga om det var fallande vattenånga, dimma eller tunt tunt böljande duggregn, men himla fint (och svårfotat), det var det. 
Ett annat rum var helt i gult. Så himla knäppt var det, att allt upplevdes guld där inne, till och med ens egen hud, jackan som nyss var grå och håret som egentligen är lila.
Mera saker–att–ha–hemma–ja–tack. Ett rum där ljuset reflekterades på skärmar och blev regnbågsfärgat med alla besökares skuggor på, och ett som gav mig så himla mycket Harry Potter-feelings, tänk profetiasalen i mysteriedepartementet. Blev på riktigt trollbunden – är ej ett skämt.
Här hade jag mest ångest över att så många små barn sprang runt och slog på de sköra plastväggarna, men det var himla häftig idé också. Tänkte mest på hur festligt det vore att ha ett kontorslandskap som det här konstverket – så lycklig jag hade varit!
Favoriten, Big bang fountain. Här kan du se en video, tyckte det var så himla facinerande att se vattnet som ett fotografi som ständigt förändrades i takt med blixten. Dessutom påminde det mig om gejsrarna på Island (kan tänka mig att Eliasson fått inspiration därifrån eftersom han växt upp där) och det var verkligen så fängslande vackert. 
Efter en dag fylld av intryck avrundade vi vår blixtvisit i storstan med en portobelloburgare på Oleary´s innan vi flög norrut och så småningom landade i ett Umeå täckt av fluffig nysnö. Fint spontanäventyr med fin vän – ser redan fram emot nästa gång!
Livsrapportering, Vardagsflykt | | 2 kommentarer |
Upp