I'm moving on
Lek med tanken att du har ett stort himla hus. Eller en lägenhet. Ett hem helt enkelt, som du bestämmer över. Och så råkar du ha ett rum ledigt. Du är en vänlig människa och tänker att någon där ute på den här klumpen som kallas Tellus kanske behöver tak över huvudet. Du vill hjälpa. Vara en räddare i nöden. Du surfar med ljudets hastighet in på blocket.se, klickar likt den blivande hjälten du är på "hitta hyresgäst" (du vill självklart sitta bakom din skärm och likt ett barn på djurhem noga betrakta de små liven i sina montrar (annonser) innan du bestämmer vem av alla dessa hemlösa homo sapiens sapiens som ska få en ny chans i livet i ditt trygga hem).
Scroll, scroll, scroll. Trevligt par söker hem. Skötsam student önskar hyra. Lugn person letar lägenhet. En del särskrivningar som du skrattar åt (obs! det är okej att skratta åt tills det kommer fram att någon har dyslexi eller liknande. Då lägger du av ögonaböj). Hur som helst; selfies. Selfies till förbannelse! Du scrollar fortare, allt blir en enda sörja av ansikten och välartade adjektiv och BAM! Något lila. Någon om en kaktus. Tre kaktusar! *Klick*
Ungefär det här scenariot utgick jag från när jag skrev min senaste bostadsannons. Ledord: bryt mönstret. "Hur mycket du än tycker om att jaga selfieljuset, Thea, du lägger för i helvete inte upp en selfie". (Vad är det ens för människor som hyr ut efter hur folk ser ut?). Är besviken på att de inte tog emot rubriken "all I need är ett himla skrymsle under trappen", som hade precis rätt mängd desperation + harry potter-referens, men plan B (att använda mig av kaktusarnas utsatthet, dvs. att som ökenväxt hamna på trottoaren mitt i svenska vintern) kände jag ändå stolthet över.
Och visst alltså, jag är en jävligt rolig liten homo sapiens sapiens (om det nu är okej att skryta om sig själv)(vilket det är). Så rolig att jag ungefär en gång om dagen ifrågasätter varför INGEN har erbjudit mig en egen radioshow. Så rolig att de allra flesta inte kan hantera det, så efter att hjälte-scenariot utspelat sig i mitt huvud och gett mig inspiration så skrev jag en annons som på sin höjd är lite fyndig och annorlunda, tänkte jag. Men du kan aldrig ana vad som hände sen;
Ungefär det här scenariot utgick jag från när jag skrev min senaste bostadsannons. Ledord: bryt mönstret. "Hur mycket du än tycker om att jaga selfieljuset, Thea, du lägger för i helvete inte upp en selfie". (Vad är det ens för människor som hyr ut efter hur folk ser ut?). Är besviken på att de inte tog emot rubriken "all I need är ett himla skrymsle under trappen", som hade precis rätt mängd desperation + harry potter-referens, men plan B (att använda mig av kaktusarnas utsatthet, dvs. att som ökenväxt hamna på trottoaren mitt i svenska vintern) kände jag ändå stolthet över.
Och visst alltså, jag är en jävligt rolig liten homo sapiens sapiens (om det nu är okej att skryta om sig själv)(vilket det är). Så rolig att jag ungefär en gång om dagen ifrågasätter varför INGEN har erbjudit mig en egen radioshow. Så rolig att de allra flesta inte kan hantera det, så efter att hjälte-scenariot utspelat sig i mitt huvud och gett mig inspiration så skrev jag en annons som på sin höjd är lite fyndig och annorlunda, tänkte jag. Men du kan aldrig ana vad som hände sen;
Här blir det inte någon kris i Kapernum inte. Nej, nej. Den lilla hjärteskärande annonsen om kaktusarna och människan som riskerar att tvingas bo i en snöhög delas nu av helt främmande människor. Det kommer mejl om folk som önskar att de hade något att hyra ut åt en så fantastisk människa (se exempel ovan). Och självklart strömmar det in erbjudanden. Faktiskt så pass många att jag kan sortera bort 50+ gubbar (inget illa menat, men ska jag bo med någon som är gammal nog att vara min pappa så bor jag med min pappa). Jag hade haft ännu mer att välja på om jag inte valde bort alla erbjudanden från killar i åldern 0-100 år, av rädsla för att om jag var orädd och tackade ja skulle bli exempelvis styckmördad eller behöva lyssna på asdålig musik, alternativt bo med någon som inte fattade att det inte är okej att inte fälla ner toasitsen.
Men ja. Även damerna är tokiga i mig, så imorgon ska jag kika på ett rum som förhoppningsvis känns bra. Sedan ska det flyttpackas till absurdum (hur kan jag rensa ut saker varje gång jag flyttar och ändå ha lika mycket saker när jag flyttar nästa gång? kan saker klona sig? bor det en liten liten samlare i varje människa?) och jag ska börja skriva på min kommande bok; hur du lyckas på blocket, utan selfie.
Mvh,
Thea, Pelton, Kottfrid och namnlös.
Du är fantastiiiiiisk! Och du får såklart bo hos mig också btw. Mennnnnnn lite fel stad o land kanske. Svårt att pendla till jobbet.