En evighet, ett ögonblick
Januari har känts som en evighet och ett ögonblick på samma gång. Den har inte riktigt blivit den nystart jag hoppats på, där jag skulle ta tag i alla små projekt jag bär inom mig, skulle ta vara på ledigheten och åka iväg på små äventyr, skulle sitta på café och läsa mer, skulle skulle skulle. Just nu består januari av skuld och ångest för att en hel månad runnit mig ur händerna medan jag spenderat 90% av min lediga tid under ett trassligt täcke och tänkt "imorgon, då ska jag". Samtidigt är tvåsiffrig nattsömn och oändligt med serietittande kanske precis det jag behövt.
Och jag tänker att jag behöver sluta säga att jag ska. Sluta kräva saker av mig själv. För när ett måste inte blir av blir känslan av misslyckande så kvävande påtaglig. Och ärligt talat är det ju inte hälsosamt att känna sig som världens sämsta människa för att en inte tog sig iväg till myrornas för att köpa broderiatteraljer och spana på jeanskjolar. Istället borde jag njuta av krispig januarisnö och fågelkvitter, oavsett om det sker genom att sitta intill fönstret och redigera bilder eller på promenaden till affären. Och det är okej att se serier en hel helg och leva på delicatobollar.
Några snabba februariönskningar, saker som jag vill och hoppas på; jag vill att det ska kännas lättare att skriva inlägg och lägga upp bilder här inne. jag vill inte tveka så mycket vid "publicera" och undra om det är bra nog. för jag vill kika in här oftare. jag vill lära mig brodera. jag vill fota mer vardag. jag vill äta mer soppa. jag vill läsa klart minst en bok. jag vill skypa mer med mina vänner. jag vill vakna av en puss i nacken så ofta det bara går.
Vad önskar ni er av februari?
Åh, försök att inte döma dig så hårt och känna dåligt samvete över sådant som inte blev av, det hjälper ju inte, och dessutom behövde du säkert all vila. Precis som du skriver är det också okej att ta det lugnt!
Jag önskar mig mindre trötthet i februari. Mer engagemang för skolan, mer meditation och en massa fotande och skrivande. <3