kaffeochthea.blogg.se

Snön fattas mig, men himlen fylls av pasteller när den första december hunnit halvvägs runt jordens axel. På en galge hänger min nya klänning. Den glittrar och skimrar och längtar efter jul och nyår. I en liten ask skymtar en brosch, återvunnen av gammalt porslin. Och även om allt vad prestationer heter förknippas med ångest nuförtiden, så älskar jag min arbetsplats, för där finns helt fantastiska kollegor. Jag bjuder dem på pepparkaksmuffins men vågar inte berätta hur mycket jag faktiskt uppskattar att ha dem runtom mig.

Innehållet i födelsedagspaletten sträcker sig långt utöver 24-timmarsgränsen. Helgen innan fylldes av både magisk chévrepizza och indiskt himmelrike. Idag fick trattkantarellerna stifta bekantskap med lök och lumaconi och det hembakta morotsbrödet utgör kvällsfika så ofta att det är ett under att någonting finns kvar.

Jag gick på skattjakt och hittade ett silvrigt litet paket med jordgubbsdoftande body butter och en handskriven lapp. Men vad som stod på den får ni veta en annan gång.