Moldova ♦ part two

Andra dagen i Chișinău la sig molnen som ett tjockt täcke över staden. Jag, Jonathan och Veronica tog bussen till gallerian, MallDova, och drack kaffe högt upp i panoramacaféet, åt drömmig lunch på Seasons och roade oss i en spelhall där vi till slut (efter att Jonathan bankat skiten ur en hel hög med hajar) vann en igelkott i gelé. Sedan bestämde vi oss för att sakta vandra tillbaka mot lägenheten. Personligen tycker jag att det är bland de bästa sätten att upptäcka en stad. Du lägger märke till de små detaljerna på ett helt annat sätt än om du befinner dig i ett fordon.
Vi passerade så många fina byggnader, fasader, grindar och så mycket klotter jag önskar att jag förstått. Veronica hittade dessutom sin gata. Jag hade kunnat gå omkring ungefär hur länge som helst om inte fötterna gjort så himla ont och om det inte hade börjat spöregna ungefär fem minuter efter att vi kommit in genom dörren för att vila våra små trampdynor en stund. Himla fin dag var det i alla fall. Kvällen spenderades med ljusshow på parlamentsbyggnaden och med en enorm middag på Eli Pili.
Tredje och sista dagen tog vi bussen till en park i närheten av Dianas lägenhet.
Parcul Dendrarium var verkligen helt enorm, och fin fastän blommorna inte riktigt slagit ut ännu. Här vimlade det av brudpar men vi fokuserade mest på vår glass och på att hitta de finaste miljöerna att föreviga i pixlar.
Ungefär såhär. Samtidigt höll jag på att brinna upp/avdunsta/förkolnas (är en alldeles för varm människa som det är på vintern så sommaren är egentligen bara tre månader av bastuhäng för mig), men det var en väldigt mysig förmiddag. Till lunch blev det en fantastisk pizza på Andys pizza, sedan spenderade vi resten av dagen i stefan cel mare central park, där moldaviens ambassader anordnat en eu-dag för att sprida information om just sitt land. På kvällen hade dessutom svenska ambassaden (där Diana gör sin praktik) fixat livesändning av eurovision song contest-finalen i stockholm. Mysigt avslut på några riktigt fina dagar i östeuropa med mina bästa personer ♥. Hoppas verkligen att jag får återvända hit en dag, och att vi får upptäcka en annan del av världen ihop snart igen!

Du vet väl om att du är värdefull

I januari kom mitt andra kusinbarn till världen och igår var det dags för dop! Jag har känt mig väldigt trött den senaste tiden, så det var himla fint att främst få vara där som släkt och vän, men jag kunde självklart inte låta bli kameran helt och hållet; det finns ju så många fina ögonblick att försöka spara.
Efter cemermonin dansade storasyster Lotta loss i sin nya fina klänning innan vi begav oss till en mysig lokal i närheten för fika, bebisgos och presentöppning!
Och vilket fika sedan. Skojar inte när jag säger att jag i princip aldrig mer kommer behöva äta. Det var drycker i alla möjliga temperaturer och smaker, oändligt med bröd och pålägg, ett bord fyllt med ostar, kex, frukt och tillbehör och slutligen kronan på verket; kakbordet. Ja, ni ser ju själva. Himmelriket.
När alla halvt ätit ihjäl sig blev det dags för dopgåvorna. Lotta tog sin an uppdraget med stor entusiasm. Ärligt talat var hon dopets kanske viktigaste person bortsett från dopbarnet själv; det var faktiskt Lotta som även ansvarade för att hälla upp dopvattnet.
I paketen fanns böcker, gosedjur, smycken och fotografier. Så himla mycket fint tyckte jag, och så mycket som var genomtänkt.
Av oss fick hon en gul minikånken, till livets alla äventyr. Jag tyckte också otroligt mycket om boken "min delfinsaga", där beställaren själv fått välja namn på karaktärerna i sagan. Givetvis var Klara hjälten i boken!

Nu ska jag avrunda min blixtvisit i Västerbotten med att andas på altanen. Hoppas allt är fint med er ♥
Livsrapportering | | 2 kommentarer |

Moldova ♦ part one

Sent i söndags kom vi hem från vår blixtvisit i östeuropa. I tre dagar fick jag upptäcka ett nytt land och samtidigt kramas med två av mina allra bästa vänner som nuförtiden befinner sig alldeles för långt bort. Tänk vad knäppt (och fint) att vi efter flera månaders separation skulle återförenas i Moldavien! Det är en av mina allra bästa resor och jag vill hemskt gärna återvända en dag.
På onsdagen blev det mest kramar, mojitos och pommes på en bar i närheten av Dianas lägenhet. På torsdagen hyrde vi istället en bil och lämnade Chișinău för moldavisk landsbygd.
Längs med vägarna sträckte jordbrukslandskapet ut sig – så otroligt vackert. Och en sådan sorg att vi inte hälsade på i juli när fälten är täckta av solrosor. Det får bli nästa gång!
Första anhalt var landets näst största vinkällare, Cricova. Här åt vi en god lunch i det strålande solskenet. Trots vetskapen om att landet är extremt fattigt slutade priserna aldrig att förvåna mig; ett glas vin kostade ungefär 15 kronor, en huvudrätt 25 och glass till efterrätt kostade knappt 10 kronor.
Mätta och belåtna gick resan vidare, förbi flockar av får och kor, fina små hus och grönskande kullar.
Slutdestination var det helt fantastiska Orheiul vechi (gamla orheiul). Lägg märke till hålen i bergväggen som gömmer ett gammalt kloster.
Här var det helt orimligt vackert, med boskap som betade runt floden och de gamla byggnaderna som reflekterades i vattenytan. 
Vi begav oss upp till toppen i hettan och beundrade utsikten åt alla håll. Så himla fint med berg och åkrar som sträckte sig så långt ögat kunde nå.

Sedan slog vi oss ner på ett fik i den lilla byn bredvid berget och floden. Kan seriöst inte komma på tillräckliga superlativ för att beskriva känslan av hur fint och harmoniskt det var där.
Här festade vi loss med kaffe Latte, pumpasoppa och små små pannkakor i burk. <3
Och ugnsbakade äpplen med valnötter och honung!
Där satt vi och pratade och njöt av livet tills klockan alldeles för snart blev alldeles för mycket och vi var tvugna att vandra genom den fina lilla byn tillbaka till bilen.
Med alla detaljer och fina färger var det verkligen ett litet paradis. Enligt mig finns det inget charmigare än landsbygdssamhällen.
Här uppe stannade vi och tittade på utsikten och åt dill- och gräslökschips (som jag som den fantastiska vän jag är hade tagit med mig från Sverige till mina chipsdyrkande vänner som varit tvugna att lämna dem bakom sig för lyckan i ett annat land). 
Sedan åkte vi tillbaka till Chișinău och avslutade dagen med att dricka kaffe på Tucano! Jag tänker att inläggen från resan både ska få fungera som minnen och som ett litet hjälpmedel om någon av er som läser skulle vilja uppleva det här fina landet en vacker dag. Här kommer därför det här inläggets tre små tips:

♦ Ta ut pengar till taxi till/från flygplatsen!
När vi landade sent på onsdagskvällen fick vi ångra bittert att vi inte hade tagit ut pengar i Sverige eller Ukraina. Det är inte jätteroligt att börja en resa med att följa med en främling ner i ett parkeringshus och åka i hans privata bil till (förhoppningsvis) rätt adress för att automaten inte fungerar och ingen tar kortbetalning. Även om han visade sig vara jättesnäll hann jag tänka både det ena och det andra mvh pessimisten.
Kontanter till bussen
Att åka buss kostar 2 lei, vilket en konduktör på bussen går omkring och samlar in. Det här är det du kan behöva kontanter till, i övrigt tar de flesta butiker, caféer och restauranger kort.
♦ Det tar tid
Oavsett om du ska åka bil eller buss någonstans så tar det tid. Kontrasten mellan svensk och moldavisk trafik är stor – det är många bilar i rörelse, det blir väldigt trångt och jag lyckades aldrig hitta någon tydlig struktur i vem som ska köra först. Ha en bra tidsmarginal och ta det lugnt (men kör inte för försiktigt, då kommer du aldrig ta dig någonvart).
 
Upp