Moldova ♦ part one

Sent i söndags kom vi hem från vår blixtvisit i östeuropa. I tre dagar fick jag upptäcka ett nytt land och samtidigt kramas med två av mina allra bästa vänner som nuförtiden befinner sig alldeles för långt bort. Tänk vad knäppt (och fint) att vi efter flera månaders separation skulle återförenas i Moldavien! Det är en av mina allra bästa resor och jag vill hemskt gärna återvända en dag.
På onsdagen blev det mest kramar, mojitos och pommes på en bar i närheten av Dianas lägenhet. På torsdagen hyrde vi istället en bil och lämnade Chișinău för moldavisk landsbygd.
Längs med vägarna sträckte jordbrukslandskapet ut sig – så otroligt vackert. Och en sådan sorg att vi inte hälsade på i juli när fälten är täckta av solrosor. Det får bli nästa gång!
Första anhalt var landets näst största vinkällare, Cricova. Här åt vi en god lunch i det strålande solskenet. Trots vetskapen om att landet är extremt fattigt slutade priserna aldrig att förvåna mig; ett glas vin kostade ungefär 15 kronor, en huvudrätt 25 och glass till efterrätt kostade knappt 10 kronor.
Mätta och belåtna gick resan vidare, förbi flockar av får och kor, fina små hus och grönskande kullar.
Slutdestination var det helt fantastiska Orheiul vechi (gamla orheiul). Lägg märke till hålen i bergväggen som gömmer ett gammalt kloster.
Här var det helt orimligt vackert, med boskap som betade runt floden och de gamla byggnaderna som reflekterades i vattenytan. 
Vi begav oss upp till toppen i hettan och beundrade utsikten åt alla håll. Så himla fint med berg och åkrar som sträckte sig så långt ögat kunde nå.

Sedan slog vi oss ner på ett fik i den lilla byn bredvid berget och floden. Kan seriöst inte komma på tillräckliga superlativ för att beskriva känslan av hur fint och harmoniskt det var där.
Här festade vi loss med kaffe Latte, pumpasoppa och små små pannkakor i burk. <3
Och ugnsbakade äpplen med valnötter och honung!
Där satt vi och pratade och njöt av livet tills klockan alldeles för snart blev alldeles för mycket och vi var tvugna att vandra genom den fina lilla byn tillbaka till bilen.
Med alla detaljer och fina färger var det verkligen ett litet paradis. Enligt mig finns det inget charmigare än landsbygdssamhällen.
Här uppe stannade vi och tittade på utsikten och åt dill- och gräslökschips (som jag som den fantastiska vän jag är hade tagit med mig från Sverige till mina chipsdyrkande vänner som varit tvugna att lämna dem bakom sig för lyckan i ett annat land). 
Sedan åkte vi tillbaka till Chișinău och avslutade dagen med att dricka kaffe på Tucano! Jag tänker att inläggen från resan både ska få fungera som minnen och som ett litet hjälpmedel om någon av er som läser skulle vilja uppleva det här fina landet en vacker dag. Här kommer därför det här inläggets tre små tips:

♦ Ta ut pengar till taxi till/från flygplatsen!
När vi landade sent på onsdagskvällen fick vi ångra bittert att vi inte hade tagit ut pengar i Sverige eller Ukraina. Det är inte jätteroligt att börja en resa med att följa med en främling ner i ett parkeringshus och åka i hans privata bil till (förhoppningsvis) rätt adress för att automaten inte fungerar och ingen tar kortbetalning. Även om han visade sig vara jättesnäll hann jag tänka både det ena och det andra mvh pessimisten.
Kontanter till bussen
Att åka buss kostar 2 lei, vilket en konduktör på bussen går omkring och samlar in. Det här är det du kan behöva kontanter till, i övrigt tar de flesta butiker, caféer och restauranger kort.
♦ Det tar tid
Oavsett om du ska åka bil eller buss någonstans så tar det tid. Kontrasten mellan svensk och moldavisk trafik är stor – det är många bilar i rörelse, det blir väldigt trångt och jag lyckades aldrig hitta någon tydlig struktur i vem som ska köra först. Ha en bra tidsmarginal och ta det lugnt (men kör inte för försiktigt, då kommer du aldrig ta dig någonvart).
 
Upp