kaffeochthea.blogg.se - It's my party and I cry if I want to

It's my party and I cry if I want to

I'm a 90's kid. Jag föddes på en tisdag för 8 400 dagar sedan. Växte upp i ett litet samhälle i Västerbotten, några mil utanför Skellefteå. Byggde trädkojor i skogen på tomten, grävde upp potatisar i potatislandet och gjorde målarfärg med vatten och blåbär. Ibland hade jag en liten butik där jag sålde målade stenar till förbipasserande. Pengarna skänkte jag till röda korset. Jag visste egentligen inte vad Röda korset var, bara att de hjälpte de som behövde hjälp. På vintrarna byggde vi snöigloos. Jag packade min hockeytrunk på min lilla spark och gled nerför backen till hockeyplanen. Ibland var det svårt att ta sig upp på vägen hem. Det kunde vara halt och jävligt. Men jag var envis, och det gick. Jag har alltid varit envis, och det har alltid gått.

Inför skolavslutningen 2007 färgade jag håret för första gången. Chokladbrunt, tänkte jag. 14-åriga Thea hade nämligen ingen aning om att under allt det där guldiga låg en massa rött och sprakade. Minns att jag först greps av panik, men som ni ser rockade jag ju "chokladbrunt" galant. Mitt i sommaren klipper jag page också. Misstänker starkt att det var ett impulsbeslut. Misstänker också att jag hade en favorittröja. Och en favoritvinkel. (Jag vet inte säkert. Grundar det på det faktum att jag idag tar impulsiva beslut, favoriserar kläder och lätt fastnar i kompositioner). Fun fact 1: 2007 var året jag påbörjade den här virtuella dagbokskarusellen, tänk att 8 år av mitt liv finns därute i cyberrymden!

Sommaren 2009 har jag precis överlevt mitt första gymnasieår på friluftslinjen. Ungefär två veckor in på höstterminen - 08 tog jag ett nytt impulsbeslut och färgade håret brunt (vilket lyckades denna gång) pga trött på att färga utväxten. Fick långt senare höra att folk trott att jag var *gangster* pga mitt röda hår och skinnjacka. Önskade att jag fått veta det tidigare så jag hade kunnat sätta skräck i folk. Jag har fått räls (genom att ljuga för tandläkaren att jag inte kunde äta de döda djur jag då hade på mina mackor)(skinka alltså)(bevis på att jag helt uppebart var gangster), är tillsammans med en kille i klassen och har precis börjat frilansa för en tidning som kommer ut en gång i månaden.

Fun fact 2: På en bussresa med klassen kommer jag för första gången i kontakt med ordet "feminist". Bredvid stoppknappen fanns en blå knapp med "en kvinna" på och jag kunde för mitt liv inte förstå vad den var till för. "Det är serviceknappen ju, höhö" sa en kille. "Orimligt" tyckte jag, som ansåg att en symbol formad som en kaffekopp vore bättre – och enklare att förstå. "Är du någon jävla feminist eller" sa han då. Tydlig avsmak i tonen. Och nej, det var jag ju inte. (För vad var det?). Och än idag minns jag det så himla tydligt. För jag var ju visst feminist, utan att jag visste om det. Bara utan verktyg, oförmögen att uttrycka det. Och än idag är jag ledsen över att jag inte stolt kunde säga "naturligtvis, kära du, alternativet är ju att vara en idiot".

2011. Den axelkorta frisyren jag klippte 2007 är ett minne blott, den bruna färgen har fallit till marken under årens besök hos frisören. Jag har långt gyllenblont hår, extrajobbar på Konsum och drömmer sedan flera år tillbaka om att få arbeta med att skriva och fota. Jag och min studentpresent, en Nikon D3100, har hängt ihop sedan studenten i juni och tack vare den har jag tagit min blogg till *nya höjder*. Sakta men säkert börjar jag lära mig att fota manuellt och mina naturbilder får allt mer bokeh i bakgrunden. Fun fact 3: När jag började jobba på konsum fastnade jag en dag med mitt hår i matvarubandet i kassan. (Jag lyckades även låsa in mig i ett rum utan lås, samt spillde ut en massa marinerade kycklingfiléer som hoppade omkring på bandet). Långt senare hade Libresse en tävling där en skulle berätta något roligt/pinsamt, och eftersom det här var både och var jag en av de lyckliga som tog hem förstapriset; en årsförbrukning tamponger och 10 biobiljetter. Har ingen aning hur de räknat på den där årsförbrukningen, jag har fortfarande kvar flera askar. Fun fact 4: Jag har alltså aldrig betalat för mensskydd i hela mitt liv. Förstår ni vilka pengar jag sparat?! Nästan miljonär ju. Fun fact 5: Jag fick egentligen en Nikon D3000 i studentpresent, men jag råkade cykla ner i Bureälven med den runt halsen. Den nya fick jag ut från försäkringen.

I feburari 2012 har jag tröttnat på det helblonda och låter topparna suga åt sig lite koppar. Går runt i linnet jag köpte i London mest hela tiden, påbörjar byggnationen av min fantastiska attityd (dryg och kaxig, men snäll när det behövs) och letar kreativa platser att experimentera med min nya fjärrutlösare på. Potatiskällaren och skogen bakom uthuset är uppenbarligen rimliga platser för sådant. I april har den orangea färgen förgäves försökt klamra sig fast vid mitt hår. De sista spåren mattas av samtidigt som snön börjar smälta, rinner ur mina längder som en porlande vårbäck. Och tur är väl det, för någonstans här slår dip-dye-trenden igenom och är det något jag hatar är det trender, och är det något jag hatar mer än det är det när folk tror att jag följer dem. Tar min tillflykt till det röda, sådär som jag alltid gör när kreativiteten tryter och jag inte är redo att återgå till det gyllenblonda. Fun fact 6: Under den här tiden var en av de vanligaste frågorna/kommentarerna jag fick; är ditt hår äkta? Av någon anledning störde det mig, att jag skulle vara "fejk" på grund av andras beslut att sätta in löshår. Så är det tack och lov inte idag, men det har ändå blivit en principsak att aldrig någonsin sätta in hårförlängning.

Fun fact 7: Jag har alltid varit trygg i mina åsikter, i mig själv, men bakom kameran var, och är jag än idag, blyg inför människor. Under 2012 var det skogen jag flydde till för att få utlopp för min kreativitet. Eller så stängde jag in mig på rummet. Jag pysslade på med fjädrar, alfapetbrickor, drömfångare och skuggor från persiennerna. Önskar verkligen att jag hade lite av den här kreativiteten tillgänglig nuförtiden, när allt kan bli så mycket bättre, men jag vet ju att den finns där inne någonstans. Och det är fint att minnas hur nöjd jag var över mina prestationer där och då.

I augusti 2012, efter en sommar fylld av hjärtesorg, tar jag mitt pick och pack och flyttar 40 mil söderut. I Sundsvall introduceras jag för de tre mest livsomvälvande åren jag upplevt hittills. Jag börjar min drömutbildning, inleder ett nytt, fruktansvärt påfrestande långdistansförhållande, lär känna en helt fantastisk klass och plötsligt står jag på helt egna ben. Många gånger är det jobbigt, en gång var jag nära på att hoppa av och flytta hem, men framför allt är det början på en helt fantastisk resa. Fun fact 8: Någon gång under hösten döps en gruppkonversation till BBB. Bästa bitches bror. Det är sjukt internt, himla fint och väldigt knäppt. Och sedan dess är det vi; jag, Diana, Veronica, Maja, Therese och Isabelle. Vi stöttar och skrattar och gråter och skriker och hittar på de mest galna saker, och när jag ser tillbaka på åren innan oss har jag ingen aning om hur någonting fungerade.

I början av 2013 tar ytterligare ett förhållande slut och även om jag var helt förstörd då, så är jag så himla glad över det idag. Alldeles för länge hade det där självsäkra och kloka begränsats av rädslan att inte duga, gjort allt för att behaga. Istället visade det sig att jag hade världens bästa vänner och att det är himla fint att bara bry sig om vad en själv vill göra. Övertygad om att kärlek i slutändan inte förde något gott med sig lovade jag mig själv att vara singel i evigheternas evighet, färgade håret rött och någonstans här lärde jag mig konsten att inte_bry_mig_ett_skit. Kan låta töntigt men idag kan jag faktiskt bli orolig över hur otroligt känslokall och oberörd jag kan vara i situationer som får vettiga människor att gråta hejdlöst. I övrigt var 2013 ett otroligt utvecklande år, första året på universitetet tog slut, jag fick min första erfarenhet av att jobba på redaktion (där jag lärde känna Maria!), jag läste på om allt det där jag alltid haft inom mig men som snarare varit instikt och känsla än kunskap och argumentation. Under andra årets hösttermin lärde jag mig grunderna i photoshop och under norrlandsprojektet kände jag för första gången att jag kunde visa mitt material för lärarna utan att skämmas. Fun fact 9: Evigheternas evighet var ungefär 4 månader.

2014 gick allt undan. Och det var nog också då det började gå utför. Jag bodde i huvudstaden, praktiserade på en helt fantastisk tidning och åts upp av de orimliga krav jag ställde på mig själv. På något sätt resulterade ändå tyngden på axlarna i högsta betyg. Samtidigt kraschade min vision av livslång kärlek, det trygga hemmet som jag alltid skulle kunna komma hem till och psykisk ohälsa kom plötsligt så obehagligt nära. Det blev svårt att andas ett tag, innan jag anpassade mig, så där som jag alltid gör. Under sommaren fick jag fortsatt förtroende på lokaltidningen hemma i Västerbotten, mer och mer frihet till egna projekt och det röda håret som liksom jag blivit allt skörare under våren dalade sakta till marken, blev kort, blont och slutligen lila. Fun fact 10: Det kan vara så att jag skriver den här listan utifrån mitt hår eftersom det är det jag alltid tyckt om hos mig själv. Mitt finaste yttre attribut. Har haft komplex för min näsa, som folk sa var "alldeles för stor". För mina naglar, som är alldeles för nedbitna. För min mage, som alltid putar ut. Idag försöker jag leva efter mottot "Det är helt fantastiskt om dina lår går ihop. Det är ett steg närmre att bli en sjöjungfru". Som f.ö låter en miljard gånger bättre på engelska. Fun fact 11: Bilden på mig som blåser bubblor är skamlöst stulen av V-erotica. (fun fact 12: jag har en uppenbar talang för smeknamn).

Februari 2015. På alla hjärtans dag inleder jag en ny relation - med en pannlugg. Livet är allmänt stressigt (pga planering av projektarbetet) samtidigt som jag lever i en helt galet pirrig lyckobubbla (pga projektarbetet). Ungefär två veckor efter att bilden togs klev jag ombord på ett plan till Island, där jag blev ohjälpligt förälskad i naturen, språket och tystnaden. Där genomgår jag också en av mina största livskriser i form av bedövande prestationsångest, vinner bakom bilden-stipendiet (fortfarande overkligt btw) och lämnar slutligen sagolandet med en hel hög nya erfarenheter men också med en känsla av att inte vara tillräckligt bra, att ständigt bli bedömd.

Men jag tar mig igenom våren. Njuter av de sista dagarna som bildjour-12 innan vi skiljs åt efter en helt fantastisk examensutställning i Stockholm. Jag intervjuas för en fototidning, tackar ja till ett nytt jobberbjudande över sommaren och blir kvar till skrivande stund. Upptäcker Umeå, funderar på framtiden, bygger vardagspussel, äter för dåligt, sover länge, fikar så ofta jag kan och längtar efter skog och tystnad. Lär känna nya människor, känner tacksamhet över att ha helt fantastiska arbetskamrater, saknar BBB och undrar om det är möjligt att slitas sönder genom att dras till en plats som en inte kan återvända till när behovet känns i varje nerv. Det blir två veckors smärtsamt vacker återförening med Island innan vi återigen skiljs åt och jag tror att det aldrig kommer räcka, jag kommer alltid vilja åka tillbaka. Så kommer mörkret till Västerbotten, löven skiftar färg, faller och förmultnar. Snön fryser fast min bildörr, jag får andas inlandsluft och snart är det jul. För nu är det december, den allra första för i år och jag fyller 23.

Fun fact 13: Jag hatar ojämna nummer. Förutom 9, för det är mitt turnummer. Och 5 är okej. (Okej, ärligt så är det mest 3 och 7 jag har något emot). Är alltså inte helt nöjd med att fylla 23. Längtar till 24. Fun fact 14: Jag tycker inte alls om att fira födelsedag egentligen. Det är ungefär som med alla hjärtans dag; en speciell dag att uppmärksamma någon och ge något fint. Presenter är ju mycket roligare att få när en inte förväntar sig det. Och världen vore faktiskt en bättre plats om vi brydde oss om varandra lite grann varje dag. Fun fact 15: Ibland känner jag att vi borde sluta försöka rädda miljön/världen och bara brinna upp. Liksom, majoriteten av oss är ju rövhattar, och världen är ju så himla hemsk. Det är min allra mörkaste tanke som jag brukade skämmas för att säga högt, men det är så himla skönt att inte vara så jäkla positiv hela tiden. Fun fact 16: På andra *bättre* dagar nöjer jag mig med att låtsas att jag är president över världen och skickar alla elaka människor till månen. Fun fact 17: På de allra bästa dagarna ignorerar jag världen och tittar på söta djur på youtube. Fun fact 18: Mina tre bästa födelsedagspresenter genom tiderna utan inbördes ordning; 1. min bob (snowracer heter det visst nuförtiden)(nymodigheter) som tyvärr har gått hädan efter att jag körde in i ett träd. 2. min lilla sjöjungfrun-speldosa. den spelar havet är djupt och är fylld med glitter och allmänt fantastisk. 3. min spåbubblemaskin. behövs ingen närmare förklaring. Fun fact 19: Den fina personen i keps där uppe till vänster, det är Jonathan. Vi kilar stadigt sedan den där evighetens evighet 2013. Ville ju egentligen inte bli kär, men det var svårt att låta bli. Med honom kan jag vara mig själv, en naturkatastrof i människohud, och vi tar kanske inte alltid fram det bästa hos varandra, men vi tar definitivt fram det knäppaste, tryggaste och roligaste. Fun fact 20: Jag älskar och hatar min förmåga att börja planera alldeles för snabbt. Liksom, direkt jag får ett förslag eller en idé så måste den bli klar i mitt huvud. Det gör mig trött och stressad, speciellt när jag får en idé som jag verkligen vill utföra men verkligen inte har tid med just då. Onödigt slöseri med energi, men skulle inte byta bort min kreativitet för allt i världen. Fun fact 21: En av mina drömmar just nu är att någon gång ha ett eget café, bara för att kunna ha Harry Potter-tema på Halloween. Fun fact 22: Mitt andranamn är Maria och det finns en himla god kaffelikör som heter Tia-Maria, vilket jag tycker är lite roligt. Hatade mitt namn till ungefär förra året. Nu tycker jag att det är coolt och unikt och så får jag titta på folk med en skeptisk blick när de frågar vad jag heter egentligen. Dessutom ät Theia mor till solen, månen och gryningen och hur mycket power är inte det? Jättemycket. Fun fact 23: Är det någonting jag lärt mig under 23 år i jordelivet är det att ingenting blir bättre av att gå omkring och låtsas som att världen glittrar, även om det vore helt amazing om det var så. (Att världen glittrade alltså). Det här inlägget blev därför lite deppigare än tanken var från början, men också kanske det mest ärliga jag någonsin skrivit.

Hipp hipp, hurra!