kaffeochthea.blogg.se

Dagarna rusar, hjärtat slår hårt i bröstkorgen och 2015 rinner oss ur händerna. Jag tycker om ett nytt år av samma anledning som jag tycker om måndagar; det är helt enkelt mycket lättare att ta tag i saker då. Prioritera om, välja rätt. Jag kan ju liksom inte sluta bita på naglarna en onsdag, eller börja lägga mig i tid på en torsdag. Starta egen firma på en tisdag? Vem gör sånt ens? Nej, måndagar för de små förändringarna och nya år för krävande stordåd.

Så; tills dess att fyrverkerierna ljuder och december dör ut kikar jag mest på serier. Den senaste i raden är Sápmi sisters (länk), med Mimie och Maxida Märak. Kanske har ni redan hunnit upptäcka den, men jag kan ju inte riskera att ni går miste om denna fantastiska dokumentärserie.

Jag skäms ofta över hur lite jag vet om samer. Hur kommer det sig att jag vet precis vilken kurva längs med burträskvägen som renarna kommer stå i, men aldrig har reflekterat över människorna som drabbas om jag inte hinner bromsa? Om kulturen, livsstilen och människorna. Jag skäms över hur lite vi fick lära oss i skolan, och att jag själv sedan inte tagit något initiativ till att lära mig mer. Hur oinsatt jag är i gruvindustrin, hur de exploaterar renbetesmarkerna och att alldeles för få höjer rösten. Säger att det inte är okej. Står vid deras sida.

Igår kom antagningsbeskeden för våren. Isländskan blev inställd och jag är reserv på alla andra kurser. Och trots att jag sett fram emot att få lära mig grunderna i drömspråket, så känner jag också en lättnad. Det är mycket nu, och jag tror att 2016 för med sig större möjligheter. Jag får söka igen till våren, och den här gången kommer samisk kultur och samiskt samhälle stå med på listan när jag klickar på "skicka".

Ps. instagramkontot @kvinnohat hade en samisk gästpostare för någon vecka sedan. Himla bra och pedagogiskt, lärde mig så otroligt mycket. TIps tips!