En explosion av H²O
Sakta men säkert spolar jag tillbaka i tiden, sicksack genom drömresan. På väg ut till Vestmannaeyjar skymtade vi södra Islands fantastiska natur i ögonvrån, men det var först när vi åter befann oss på fastlandet (om Island nu någonsin räknas som fastland) som vi på riktigt befann oss mitt ibland den. Här ovan syns Gljúfrabúi, förevigad genom en vattendränkt kameralins. Kan det bli mer sagolikt än ett 40 meter högt vattenfall som forsar in genom taket? Tror inte det.
En annan dag besökte vi Gullfoss. Det är helt omöjligt att förmedla den här enorma kraften på bild och jag önskar så att alla någon gång i livet får uppleva vibrationerna i kroppen som den här sortens vattenmassa framkallar.
Trots duggregn och kyliga septembervindar var det ett himla fint besök. Titta bara! Går ju inte att bli less.
Och så en av Jonathans favoriter: Strokkur! Är inte naturen fantastisk? Att det liksom skvalpar omkring kokande vatten under fötterna på en och då och då måste all den här energin bara ut.
Och så blir det en 30 meter hög explosion av H²O. Var tionde minut. Varje dag, året runt, och en dag kanske det bara tar slut. Det är så häftigt att jag knappt kan hantera det.
Vilket vackert landskap! Dit skulle jag vilja åka :)