Gryningsljuset spanar åt duvan
Det är lördag och alla måsten har förpassats till morgondagen. Jag sover ut, äter sen lunch, duschar länge och tar på mig de mysigaste byxorna jag äger. Sedan väljer jag noggrant ur min pysselhög - idag blir det den lilla blå boken jag hittade på loppis för 10 kronor. Den där jag tillverkar alla mina black-out-poems intill vackra naturbilder och illustrationer.
Jag bläddrar i mitt album med pressade växter och inser att jag måste ut och plocka ljung innan snön kommer. Den här vet jag inte vad den heter men jag kallar den hjärtan på tråd.
Och så dricker jag kaffe, såklart. Ur mina nya fina Stig Lindberg-muggar av benporslin.
Förresten, dikten som skymtar där uppe går så här:
Förresten, dikten som skymtar där uppe går så här:
Men det dramatiska flammande
gryningsljuset spanar åt duvan.
En missbelåtenhet återvänder.
gryningsljuset spanar åt duvan.
En missbelåtenhet återvänder.
Det vi förstår är sommarens grönska,
höstens nyanser och mjukt rundade lövmassor.
Men så vackert! Gillar hur dikten tog sin väg fram, så fint :)