Thea & tummen
Under en semester i Grekland för ungefär 13 månader sedan köpte jag en engångskamera att ha med mig ut på det stora blå. Tanken var väl att det vore en rolig grej, förhoppningar på någon vettig kvalité var ju inte precis skyhöga, men den här bilden tycker jag om.
Sedan dess har livet rullat på, så där som livet gör. Men så köpte vi två små gula kameror med 27 exponeringar inför resan till Island och trots att spänningen i att inte kunna kika direkt är fantastisk, så var det allra bästa hur enkelt det kändes i hjärtat att trycka av en bild. Inga tankar på slutartider och skärpedjup och om bilden kanske kunde bli bättre ur en annan vinkel. När alla inställningar försvann så gjorde kraven det också. Jag älskade det.
Sedan dess har livet rullat på, så där som livet gör. Men så köpte vi två små gula kameror med 27 exponeringar inför resan till Island och trots att spänningen i att inte kunna kika direkt är fantastisk, så var det allra bästa hur enkelt det kändes i hjärtat att trycka av en bild. Inga tankar på slutartider och skärpedjup och om bilden kanske kunde bli bättre ur en annan vinkel. När alla inställningar försvann så gjorde kraven det också. Jag älskade det.
Lite trist bara att min tumme skulle bli det mest väldokumenterade motivet på resan, men bättre lycka nästa gång.
Faktiskt så har jag införskaffat mig en ny liten kompis som ska få följa med ut på festligheter i helgen. Tanken är att den ska få hänga med in i oktoberhösten, men känner jag mig och Maria rätt så kommer 27 exponeringar just och pass räcka under förfesten.
Fint! Vart köpte du kameran? Jag gillar verkligen grejen med engångskameror, att man inte tänker efter så mycket, att man bara går på känslan, att det verkligen fångar essensen av foto- glädje, känsla, impuls, ögonblick.